operationsdagen.....

Igår styrde vi mot VIN (sjukhuset i Norrköping) kl 7:30 var vi där. Vi (Nova) fick först träffa en överläkare på öron, näsa, hals mottagningen som kollade om hon var OK inför operationen. Hon gick igenom besiktningen.... kl 08:30 rulla vi upp mot operation, där fick Nova träffa den underbara narkosläkaren som skulle söva henne och även operationsläkaren. Tanken var att Micke skulle följa med Nova in på operationrummet när hon skulle sövas, eftersom jag vet att jag är en neurotisk kärring i dessa sammanhang. Nova ville att jag skulle följa med henne och självklart gjorde jag då det. En narkossjukskötare kolla på hennes armar och försökte sticka henne för att sätta PVK (Nål) Men det gick inte. Han sa till narkosläkaren när han kom in i rummet att "här var det små michellinarmar" så vi får söva med mask. Går ju lika bra tänke jag men FY FAN! Nova fick sitta i mitt knä med ryggen mot min mage (vilket var bra då jag såklart tjöt!) Sedan fick hon masken över ansiktet och hon andades så fint i masken, ända tills dessa att hon börja känna sig snurrig. Då fick hon panik och slingra runt och kämpa emot... men till slut somna hon. De bar över henne till operationsbordet och jag gav henne en puss på kinden. kl 09:20 började de operara.

40-60 min skulle operationen ta och de var långa minuter att vänta. Efter 50 min kom operationläkaren ut och sa att allt gått bra och att mandlarna var riktigt fula (fulla med ärr). Vi fick vänta yttligare 15 min innan hon rullades in till uppvaket. De flesta barn sov när de rullades in till uppvaket, men vår Nova stod på alla fyra och var galen! Hon fick någon reaktion på narkosen och hade panik vid uppvaket. I 40 min "kämpade hon för sitt liv" med att försöka komma ifrån salen, under denna tid befann hon sig mellan sovande och vaken så hon visste inte vad som hände stackarn. Jag fick tvångshålla henne och både hon och jag var genomsvettiga och idag har jag sjuk träningsvärk i armarna. 40 min att hålla en 15 kg Nova som inte vill stanna kvar i ens knä är inte lätt. Hon kämpar för sitt liv och jag för att hon inte ska skada sig.... en sjusköterska försökte ge henne en glas men den slog hon till så den for i backen (så gör inte min Nova annars). Efter dessa 40 min fick hon mer morfin och somnade om för att sedan sova 2 timmar och vakna och vara med i matchen. Min lilla gumma så duktig hon hade varit!!!!!

Vi kom ner till avdelningen igen och då somnade Nova om och sov yttligare 2 timmar. När hon sedan vaknade så åt hon gensast 2 st piggelin och två glas saft (godare saft än hemma sa hon=) Sedan somna hon återigen. Under tiden var micke iväg och köpte kebabtallrikar åt oss då jag kom på att jag inte ätit något på 24 timmar. När Nova mår dåligt eller ska göra något så glömmer jag helt bort mig själv å det är ju inte så konstigt.

Läkaren kom in vid 17:00 och kolla Nova i halsen och det såg bra ut alltihop. Både mandlarna och polyperna plockades bort. Läkaren sa till oss att han tyckte att vi skulle stanna på avdelningen med tanke på blödningsrisken och att hon är så liten så vi lydde läkaren. Vi diskuterade vem som skulle stanna med henne och det blev jag, kan ni gissa varför? Rätt svar längst ner på sidan...

Kl 21 på kvällen fick vi komma in på barnavdelningen och då började Nova piggna till hon skulle minsann leka i dagrummet osv. Kl 21:30 la vi oss i sängen. Nova tvinga mig att ligga brevid henne i samma säng (90 säng) så ni kan ju tänke er hur det blev... Hon sov som en prinsessa hela natten medan jag sov som en GÄDDA och det kan ni ju googla på hur de sover (!!!) Men självklart e det viktigast att Nova fick sova!

KL 08:30 kom micke och hämtade oss idag... skönt att komma hem. Tyckte både jag och Nova.

Nu hoppas vi på att allt flyter på som det ska så hon inte får någon blödning, hon ska ta det lugnt i 10 dagar för blödningsrisken. Hur säger man det till en 2,5 åring? Är så stolt över min älskade Nova som var så duktig och så snäll! varje personal som presentera sig sträckte hon fram handen mot för att hälsa osv... hon är för underbar! Är så lättad att operationen är klar såååå skönt!
Blev ett långt inlägg men som sagt detta är ju min dagbok.

Rätt svar: Jag vågar ändå inte sova ensam hemma=)