Tuvas första kärlek:)

Tuva började på dagis ganska exakt när hon var ett år. Ni som känner tuva vet att hon har få besvär med att hävda sig, ta för sig, synas å höras. Har egentligen ganska dålig respekt för andra barn (men hon e inte elak på något sätt!) och går sin egna väg. MEN när man sedan blir kär för jag tror efter det jag nu ska berätta, även att barn kan känna och uppleva precis samma förälskelse och kärlek som vi vuxna gör.

När Tuva hade gått på dagis i ca 2 veckor så började en liten kille "S" 2,5 år att sitta i en fåtölj innanför entrén till Tuvas avdelning och vänta på henne varje morgon. Han sken upp när han såg Tuva och Tuva sken upp när hon såg honom. De började att klappa varandra på kinderna varje morgon och le mot varandra som i en film ni vet sådär:)

S är en busig, lite kaxig och söt kille. Han är precis som Tuva en kille som upplevs hård, går sin egna väg och inte har så mycket beskymmer för sig.

Efter ett tag så började S och Tuva kramas varje morgon ingen liten snabb kram utan verkligen en äkta lååååång "jag har saknat dig" kram.

Nu har det gått ett år. Tuva blir snart 2 år och S är nu 3,5 år. Inga andra barn fångar varken Tuva eller S uppmärksamhet på detta sätt utan när de ses så ger de varandra en puss och när de skiljs för dagen så pussas de också.

De leker med andra barn var för sig men denna ödmjukhet mot andra barn finns varken hos Tuva eller S men mot varandra eller tillsammans så blir de två mjukisar.

S mamma säger att S ofta pratar om Tuva innan han lägger sig på kvällen:).

Det är som att de har en romans, och det är så häftigt att se två st såhär små barn, titta på varandra som de gör och måna så mycket om varandra.

Personalen tycker mä det är häftigt att se två vildingar som beter sig såhär mot varandra nu när de är så små.

Ska bli kul att se hur det är om 10 år. Om de umgås och är nära vänner eller om deras temperament gör dem till ovänner eller om de inte bryr sig alls.

Med personkemin stämmer till 100 % just nu iaf:)