Bara jag å min ångest

Kl är 02:30. Jag sitter mitt i stan som sällskap har jag min ångest och min saknad samt mitt dåliga samvete. Har jag valt detta? Varför väljer jag att vara ifrån mina barn? Kommer någonsin samvetet sluta äta upp mig? Eller kommer den alltid sitta på min axel å picka mig i huvudet? Mina barn är mitt allt, jag gör allt för mina barns bästa alltid! Jag måste våga tro på min känsla även i detta. Men det är svårt nu, riktigt svårt. Hur kan man som mamma välja detta? Haft en bra kväll hemma i huset med barnen och var där tills de somna. Sen åka jag in till ångestkojan men som tur var så fick jag sällskap av Angela och rödvin. Finaste Angela<3. Ska snart sova men vetskapen att vakna upp i tomheten imon gör att jag inte ens vill somna för då vaknar jag snart.... Jag kan vara stark oftast men ibland tappar jag det, å nu tappar jag det. Jag klarar inte vara stark just i detta nu. Bara ta sig i kragen å göra det bästa av allt. Ro önskar jag er alla.