Mina älsklingar!

Idag var jag och åt med mina älsklingar Lisette och Henkan. Fan vad jag saknar dem<3 jag vill bara ha dem hemma!!!! Det är så jävla orättvist allting... Men jag vet ju att det är så att man får vad man klarar av, men det är iaf orättvist. Tänk om jag kunde byta situation med dem under en tid så de fick ladda batterierna lite. Jag skulle inte tveka en sekund!

Jag tycker generellt att vi i Sverige är så jävla egoistiska och bara tänker på oss själva i första hand. SORGLIGT! Vi hjälper varandra för lite!

Lisette och Henkan är inte egoistiska, de är så omtänksamma som man bara kan bli. Och därför känns det ännu värre att just de skulle få vara med om detta:(

De är utan tvekan min och min familjs trygghet, vår stabila pelare. Och nu är det vår tur att vara deras pelare. Men hur kan man underlätta för dem, det är så svårt. Önskar jag kunde göra så mycket mer.

Kan inte hålla tårarna tillbaka och deras ord från vårt möte idag ekar i huvudet....

Jag är så glad att jag fick träffa dem iaf.

Älskar er!!!!