True that!

Tänk vilken skillnad det är i ens egna trygghet nu när man är 32 mot vad det var för bara 10 år sen! Jag säger ofta att jag vill va 20 igen... men nä det vill jag nog inte egentligen, Gud vad man "slogs med sig själv" och alla "problem" man hade:). Det enda som betydde något för mig när jag var tonåring å upp till 25 typ, var utseende. Jag var väldigt mån om att bli uppskattad för mitt yttre. Nu vid 32 så är det annorlunda. Jag ska inte säga att jag inte bryr mig om det yttre för det gör jag och det är fortfarande viktigt för mig att få känna mig fin... men däremot inte att höra det av andra. Visste säger någon att jag ser yngre ut än jag är så blir jag såklart smickrad men idag vet jag hur jag ser ut och vad jag själv tycker om hur jag ser ut... vad jag gillar och mindre gillar, jag behöver inte den bekräftelsen alls.
MEN nu i denna ålder är det galet mycket mer smickrande att få berömmelse och fina ord för saker man genomfört, drivit, varit engagerad i och gjort bra. De senaste 2 veckorna har jag översvämmats med beröm, fina komplimanger och kärlek för mitt sätt att vara och det jag gjort och gör på mitt arbete samt även privat. DET mina vänner är äkta lycka! Att få bekräftelse i det man GÖR och GJORT! Allt slit lönar sig och mitt slit har nu lett till framgång som ni ska få höra i slutet av veckan... :).